Följ med till Spaniens hetlevrade hjärta Andalusien där lidelsefulla toner och perfekt koreograferad ryttarkonst är en del av historien.

Sydvästra Spanien, morernas forna rike Al-Andalus, smakar solmogen mystik. Här framställs starkvinet jerez, eller sherry som engelsmännen döpte drycken till, enligt uråldriga traditioner. Här föddes flamencon i slutet av 1800-talet. Här tycks människor och hästar skapta för att dansa. Det eldiga tempot och fallenheten för dramatik brusar genom alla andalusiska ådror. På tabancosbarerdansas flamenco till rytmen av cante jondo-sånger som skulle kunna klyva själen. På den kungliga andalusiska skolan för ridkonst dansar ryttare och hästar en lika imponerande koreograferad balett.

Det majestätiska djuret är omöjligt att missa i ridskolans hemvist, staden Jerez de la Frontera, där häststatyer pryder torg och parker. På Plaza del Caballo står en angelägen duo bronshingstar med vilda manar och Carl Milles-schvung. Lite längre bort skrittar ett spann överPlaza del Mamelón. Framför Domecq-familjens palats tronar en beriden Álvaro Domecq y Díez; señorensom återinförde tjurfäktning på hästrygg. I Alcazarträdgårdarna syns en dynamisk, gnäggande trio. De är skulpturala hyllningar till relationen mellan djuret och människan, för all evighet frysta i muskulös stolthet. Hästskor klapprar inte längre utmed den historiska stadskärnans smala gator men Jerez är och förblir centrum för Spaniens ryttarkonst.

Ståtligt hästpalats

Fundación Real Escuela Andaluza del Arte Ecuestre grundades i maj 1973 av Don Alvaro Domecq Romero. Sju månader tidigare hade hanförärats Caballo de Oro-trofén, ett prestigefullt pris tilldelat sanna hästentusiaster, av dåvarande Kronprins Juan Carlos. För att fira hedern iscensatte han den första uppvisningen av de dansande hästarna, därmed lades grunden för skolans utbildningsstil.

– Vår helspanska hästras är flamencodansare. Lätt på fötterna, piruetterande, den kan tvärstanna och sedan fara iväg igen som ingen annan häst kan, skryter Don Domecq vars familj naturligtvis är en stor sherryproducent.

Galoppera rätt in i denna beryktade skolvärld på pampiga Recreo de las Cadenas, palatset vars mäktiga gjutjärnsport döljer en prunkande botanisk trädgård samt en magnifik fontän. Byggnaden, ritad av Charles Garnier som även står bakom krusiga Parisoperan och casinot i Monte Carlo, hyser ståtliga gemak, en drosksamling, ett sadelmakeri samt ett museum som tecknar konstartens historia. Längre bort på ägorna finns inomhusarenan Picaderon, designad i autentisk andalusisk stil, briljantvit med djupgula toner av alberosand. Här kan 1 600 åskådare se den dagliga träningen som lockar 150 000 besökare om året.

Magin infinner sig från första stund. Det krävs inga proffskunskaper för att uppskatta showen som blandar klassisk dressage med Doma Vaquera, spansk ridkonst. Perfekt koordinerade, massiva kroppar skrider in med spända muskler, senor av stål, flätade manar och kolsvarta ögon som glimrar bakom dekorativa mosquero-pom-poms. De skrittar, hoppar och paraderar i takt. Koreografin ger djuren en aristokratisk air, de är imposanta och respektingivande, lite som Monserrat Caballé när hon ger sig ut i sina arior.

Ryttarna saknar inte heller panache. Propert klädda i 1800-talskostymer, huvuden krönta av stiliga filthattar, med omöjligt räta ryggar och blickarna riktade rakt fram. De är ett med sina hästar, en fulländning av tekniskt avancerad ridning.

– Visst arbetar vi hårt och mycket, men det är inte en militärutbildning,påpekar läraren Fernando Ariza. Det är andalusiskt, det är konst! Titta på våra elever, ser de inte glada ut, frågar han näsvist.

Nitiskt rena stall, dyrbara sadlar och en enorm manege. Det är ett privilegium att lära sig ridkonster här. Endast fyra elever om året handplockas till fyraårsutbildningen. Långa tyglar och levader, disciplin och driv.

– Det var en flickdröm att bli antagen här, säger fransyskan Nastasia Manan. Jag började i sadelmakeriet innan jag fick prova på klassisk dressyr, en sport som kräver både ödmjukhet och disciplin. Varje skola har sin stil, det unika här är att Doma Vaquerautvecklats till showdressyr och tävlingsgren.

Magiska sevärdheter

Men pila inte dit direkt, det finns sevärdheter på vägen. Kartusianklostret Santa María de la Defensión är ett av provinsens mest historiskt betydelsefulla monument, ett under av mäktig, grekisk-romersk och gotisk arkitektur. På de kringliggande betesmarkerna har kartusianmunkarna avlat hästar sedan 1500-talet. Cartujanos är mirakulöst nog renrasiga än idag, mycket tack vare de listiga munkarna som för länge sedan trotsade en kunglig order och vägrade korsa dem med brukshästar. Några kilometer från klostret ligger Cartuja Hierro del Bocado, världens största kartusierreservat. Sedda idet vilda blir hästarnas skönhet än mer uppenbar. Du behöver inte ha stövlarna i stigbyglar för att förstå att den andalusiska hästen är ett levande kulturarv, en stolthet, symbolen för regionens själ, men även en nationalklenod.

Christofer Columbus tog med sig en flock kartusierston när han lämnade Cádiz för den nya världen. Den bländvita hamnorten, med all sannolikhet västvärldens äldsta, grundades av fenicierna för 3 000 år sedan och deras historiska spår är fortfarande tydliga. Den pittoreska stadskärnan kryllar av fascinerande fasader och doftar förföriskt av friterad fisk från freidurías; hål-i-väggen-ställen som serverar kulinariskt överlägsna ”fiskpinnar”.

Börja vid högsta punken. Från vakttornet Torre Taviras takterrass är Cádiz ett trassligt lapptäcke av hustak, kupoler och än fler torn. Ovan skriker fiskmåsar i skyn, långt nedanför lockar slingrande, bilfria gränder, som gjorda för planlösa promenader förbi kyrkor, museer och palats. I Oratorio de la Santa Cueva finns några av Francisco de Goyas mest berömda religiösa verk att betrakta i övre kapellet. På Museo de Cádiz finns ett par skrattretande stora feniciska sarkofager,och överallt reser sig barockkonfektioner och marmorpalats. Avsluta turen med vätskekontroll på Taberna La Manzanilla, en tvättäkta taverna där sherry tappas upp ur svärtade tunnor travade på varandra bakom baren. I småtimmarna kommer du att lullas till sömnsav flamencotoner och ryttardrömmar.